Hälsning från Skien

Hejsan,

Hoppas ni haft en go helg!

Jag frågade en student/vän om han ville skriva ett kort vittnesbörd, men kort blev det inte. Hehe. Så vi tar ett vittnesbörd denna gången. I förra brevet avslutade jag med att berätta om en tung vecka som låg framför oss – detta vittnesbörd handlar om just den veckan – så tack till er som bad.

Annars mår jag förhållandevis bra. Har varit sjuk en hel del, fram och tillbaka, med feber och förkylning och annat. Men jag är väl inte ensam om det nu under vintertiden. Glad att det går mot vår. Förra helgen kunde vi gå ut på hike i skogen och grilla… men nu blev det blött och slaskigt igen. Men det är fint här i Skien ☺ Vardagen rullar på med DTSn; med undervisning, bön, lovsång, praktiskt arbete, samtal om Gud och livet, studier, ledarmöten, planering, vänner, kyrkan, och allt annat som tillhör livet. Var igår på fängelset här i Skien och hade bibelstudie med de insatta. Fantastik stund som alltid. Underbara människor – många som bara hamnat snett.

Här berättar Daniel, 26 år, från Spanien, om en upplevelse… (Jag har översatt)

Efter en veckas undervisning om Förlåtelse och Omvändelse, kom vi slutligen till den stora utmaning, från Jakobs brev kap 5 – “bekänn era synder för varandra, så ska ni bli helade”. På vår eget beslut, blev vi utmanade att be den Helige Ande om att påminna oss om den synd vi ännu inte tagit till korset, och förlåta andra för deras synder mot oss. Det vill säga, skriva en lista med min egen synd och områden av omvändelse, samt en lista av människor som gjort mig illa, som jag måste förlåta. Mina listor var långa, och de fortsatte att växa, då jag lyssnade på mina vänner och väntade på min tur att dela…

Många tankar kom till mig när jag lyssnade till de andra. Jag hörde i mitt huvud “Hör du vad dom säger? Dom är bra kristna. Deras synd är ingenting i jämfört med dina. Du är den värsta personen här. Du borde ta bort dom värsta sakerna på din lista annars kommer vännerna inte acceptera dig.”

Jag brottades med tankarna. Det var där striden var. Jag fortsatte att höra “Du kan ju dela de generella synderna med dina vänner. De djupare synderna kan du ta ensam med Gud. Jesus förstår dig och förlåter dig ändå. Han respekterar ditt privatliv. Du behöver inte dela allt.”

Jag förstod att rösten nog inte var min egen. Den ville ha mig kvar i mörkret. Få mig att känna mig som en syndare. Den ville att jag skulle hålla kvar mitt förflutna. Men jag gick fram, satte mig i stolen, och delade ALLT.

Jag kände hur mina ord började sätta mig fri. Det var svårt. Mitt val att tala ut, bröt skammen och Guds helande kraft kom med sanning in i mitt innersta – jag hörde en ny röst: “Jag är en ny person; Gud har gjort mig ren och jag är fri från mitt gamla liv, från min bundenhet. Jesus lever, det är en verklighet. Det är gott att leva i ljuset, för där är Gud och möter mig.

Mina vänner la händerna på mig, bad och proklamerade Guds ord över mig. De tog emot mig med Guds kärlek, accepterade mig, visade mig att jag kan vara den jag är – trots allt jag gjort i livet. Ödmjukhet var attraktivt, och sårbarhet skapade medlidande. Nu hjälper Gud mig att leva i ljuset, för där är Han och möter mig. Jag vill bli mer känslig för helighet – att omvända mig och förlåta snabbt. Tack Gud för mina vänner och för ögonblick som dessa – jag vet att det är i Guds plan för mitt liv.

 

12822667_10154548160354881_1430228298_o12842585_10154548160574881_1857573644_o 12776866_10154548161414881_1284677568_o 12810346_10154548154044881_483729390_o 12810226_10154548153609881_991158684_o 12789948_10154548154354881_633690496_o  12250602_10154548154869881_1879379737_o 12192726_10154548167464881_1495129546_o12822144_10154548166349881_961199963_n

12842525_10154548169874881_2083616918_o