Nepal

Här följer en liten rapport från några händelserika veckor i Nepal. Började med att jag vid en högtidlig ceremoni vid forskningsavdelningen på Tribhuvan University Teaching Hospital i Kathmandu, landets huvudstad blev utsedd till gästprofessor. Åtföljdes av tre dagar av styrelsemöte  på det andra statliga universitetssjukhuset Patan Academy of Health Sciences, tidigare missionssjukhus där vi jobbade under 80-talet. För sju år sedan startades här en mycket modern läkarutbildning, i syfte att utbilda läkare landsbygden där det, till skillnad från huvudstaden, råder stor brist på sjukvårdspersonal.  Den enda utbildning vad jag vet där ordet ”love” finns med i programförklaringen.
Sedermera vidtog bussresa till turiststaden Pokhara, 200 km väster om huvudstaden, varifrån vandring upp mot byar med hänförande utsikt över centrala Himalaya vidtog. De två första dagarna regn och mulet men på tredje dagen klar himmel med fin vy av snöbergen. Efter några dar i detta område tog vi taxi fyra timmar söderut till missionssjukhuset i Tansen där vi arbetade i början av 80-talet. Sjukhuset ligger på en ås i östvästlig riktning, med fantastisk utsikt  både söder o norrut. Kyrkorna i Tansen liksom i resten av landet är flera än tidigare. Samverkan dem emellan varierar något. Sannolikt kommer kyrkorna bli mer sammansvetsade framöver då parlamentet i september antog en lag som straffbelägger konvertering till annan religion;  detta efter påtryckningar från hindunationalister både i Nepal och Indien.
Efter ”hemkomsten” till KTM har Lotta och hennes syster ägnat sig åt shopping och sight-seeping och för några dagar sedan flygit hem till Sverige. Själv har jag suttit i ett antal möten på Teaching Hospital med syfte att utveckla forskningsarbetet vid Nepals första och största universitetssjukhus. Även om sjukvården främst i huvudstaden utvecklats kraftigt de senaste decennierna,  saknas forskningskultur i Nepal. Detta beror till stor del på att de flesta läkare på universitetssjukhus också jobbar privat på fritiden. Det blir då inte mycket tid över för forskning. Man ser om sitt eget hus, vilket i och för sig är ganska universellt, men här också inspirerat av den hinduiska kulturen, som mycket präglas av individualism, feel good – jämför yogakulturen. Under hinduhögtiderna  för några veckor sedan hade man en dag av självtillbedjan (maha pooja).  Även om Mahatma Gandhi uttalade många kloka ord delvis inspirerat av bergspredikan, saknas här den solidaritet med samhället vi finner i den jude-kristna traditionen.
Under de två sista dagarna har jag medverkat i en cancer konferens i en stad på gränsen till Indien. Jag har träffat många läkare från olika sjukhus, med nästan alla en bakgrund under sin utbildning och karriär på något av missionens skolor och sjukhus. United Mission to Nepal, som vi arbetade med under 80-talet, var under flera decennier den största arbetsgivaren utanför staten. De flesta nepaleser känner till UMN och många uttrycker tacksamhet över dess arbete och betydelse för landet.  En och annan utrycker också sin uppskattning över missionärernas överlåtelse till sitt uppdrag, sin kärlek till det nepalesiska folket och höga etiska standard. Min bön är att det som på detta sätt såtts också skall får bära frukt i minskad korruption, solidaritet med samhället och att nepaleser i ännu större utsträckning skall följa Jesus.
varma hälsningar från ett soligt Kathmandu
Göran