Från Emilia

Hej kära Hönö Missionskyrka!

Jag tänkte ta er med på en ”tur” in i mitt församlingsplanteringsliv här i Skien, Norge. Med mig på telefon har jag Katarina, som är en del av vår församling ”2:42”! (Namnet kommer ifrån Apostlagärningarna 2:42). Första gången jag träffade henne var utanför en av Skiens pubar. Detta var för cirka 2 år sedan, då vi ofta gick ut på helgerna för att lära känna staden vi bor i och för att be för människor om vi fick möjlighet. Jag minns speciellt en kväll då Gud berörde många vi bad för, du kan ju tänka dig att vi var riktigt ”taggade”! En man sa att när han var runt oss var det en goare atmosfär än vad han någonsin tidigare hade upplevt. En kriminell ville ha förlåtelse och hopplösa tonåringar fick möta Guds kärlek. Det var också den kvällen vi mötte nya vänner, Katarina var en av dem.

Detta är ett blogginlägg som visar att det finns människor runt dig som du träffar dagligen eller kanske aldrig har träffat, som längtar efter att vara en del av församlingen. Jag hoppas att detta kan inspirera er till att vara en äkta och brinnande församling, som är ivrig och öppen för att bjuda in nya in i gemenskapen.

Katarina. Hon är en sprudlande och modig kvinna som kan förvåna de flesta. Jag har valt att intervjua henne för att hon inspirerar mig så mycket. Till exempel för två år sedan tog hon ledigt ifrån jobbet i tre veckor för att åka ner och hjälpa till i flyktingkrisen med alla som kom över med båt. Det är inte många jag känner som hade tagit ledigt och åkt dit helt själv. Vi är väldigt glada över att ha henne i vår församling. Nu ska jag sluta prata, vi ska höra ifrån henne själv.

Hejsan! Kan du berätta kort om vem du är?
Hej! Jag heter Katarina Löberg, är 33 år och jobbar som specialistsjuksköterska på en psykiatrisk avdelning.

Hur kom du i kontakt med 2:42?
Jag skulle på en avskedsmiddag för en kollega, men kom sent till stan, så att dom jag skulle träffa hade redan gått hem. På vägen hem träffade jag många ifrån UMU/kyrkan som jag började prata med. Jag hade tidigare fått en inbjudan till ett 20-års jubileum som UMU hade, och hade tänkt lite på det. Nu blev det ännu lättare att gå dit när jag visste att det var några kända ansikten där. Det var en jättebra kväll med lovsång och jag hälsade på många som jag idag ser som mina vänner. Länge hade jag letat efter en gemenskap med folk i samma ålder som mig, där jag kunde få andlig påfyllning här i Skien, så det var ett bönesvar.

Har du varit en del av en kristen gemenskap tidigare?
Jag har gått på en kristen skola. Som vuxen funderade jag på den gemenskapen som min syster hade i Oslo. Jag var med henne där på möten när jag hälsade på och jag hoppades kunna hitta något liknande i Skien, som jag kunde vara en del av.

Vad uppskattar du med att vara en del av en gemenskap och hur har det påverkat dig?
Jag upplever att när man delar vardagen ihop, det nära, fina och ledsamma, det gör att man kommer närmre varandra. Kvalitetstid. ❤ Jag känner att det är bra för mig med andlig påfyllning och att ha någon att be tillsammans med. Min vecka blir bättre av det. Jag läser mer i Bibeln efter att jag blev en del av 2:42. Jag har också vågat att be högt tillsammans med familjen. Jag inkluderar Gud i val jag tar och försöker att lyssna efter vad han önskar med mitt liv.

Om man önskar att bjuda med sig vänner eller bekanta till sin kristna gemenskap, vad tror du är viktigt att tänka på då, ev. vad var viktigt för dig?
Jag upplevde att det fanns rum för att ställa ”dumma” frågor och bli tagen på allvar oavsett vad jag frågade om. Jag kände att jag blev mött av ett genuint intresse och att alla var välkomna. Det var bra att man kunde bli inkluderad i allt; spelkvällar, hobbykvällar, promenader eller lovsångskvällar.

Nämn något positivt om 2:42 (eller kyrkor i allmänhet) som du inte hittar i ett annat sammanhang?
Varma och inkluderande människor som lägger sina liv i Guds händer.

Kan du nämna något i 2:42 som du tycker speglar Guds karaktär?
Generositet och ett kärleksfullt hjärta.

Något annat du tänker på?
Ett sätt att uppleva 2:42 är att besöka oss!

Tusen tack Katarina, vi ses!

I Skien, precis som på öarna, har vi många kyrkor. Jag tror att vi alla längtar efter att se dem växa och att få dela med sig till andra av det vi har upplevt med Gud och församlingen. Jag önskar inte bara att få se kyrkorna fyllda, men att det är så fullt att vi måste starta fler. Jag är väldigt tacksam för min uppväxt i Hönö Missionskyrka, den har gett mig tillhörighet, glädje, och en stor möjlighet att lära känna Gud och följa Honom. Därför är det så meningsfullt för mig att nu vara en del av en församlingsplantering och leva en utåtriktad livsstil. Jag älskar att se sådana som Katarina hitta sin plats, att se de stora färändringarna som har hänt i hennes liv. Bara att höra om hur länge hon hade gått och längtat efter en nära gemenskap, precis som den hennes syster hade i Oslo, det gör mig så glad. Jag tackar Jesus för att vi kunde vara i stan just den kvällen så att vi kunde träffa henne. Det visar också hur viktigt det är med en inbjudan och som hon sa att ha några ”kända ansikten” när man för första gången kommer till en kyrka. Det hjälper inte alltid att bara öppna dörrarna, vi behöver också vara den som bjuder med.

Min vecka blir bättre av att vara en del av ”2:42”, säger Katarina. Det påminner mig om att vi har något att ge till människor. Jag håller med, jag märker en stor skillnad i vardagen om jag har fått andlig påfyllning eller inte. Bjud med människor med stor frimodighet! Jag vet att inte alla är intresserade, det är ju en annan sak, men tänk om den du bjuder med faktiskt går och längtar.

Det var detta lilla budskap jag ville skicka med er idag. Låt oss tillsammans vara församlingar som är bra på att inkludera människor. Men vi ska inte göra det i egen kraft! Det goa är att Gud gör människor redo och drar dem till sig, jag är övertygad att han vill visa dig vilka dessa är. Jesus lever och han jobbar i människors liv. I Lukas 19:10 står det att ”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” Tänk efter första gången du sökte efter Gud, visst var han lättillgänglig! Han är en far som alltid låter sitt ansikte skina över oss och är vänd mot oss. Det står också i 1 Kor 3:6 ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.” Vi får vara med i det som Gud gör. Det är uppmuntrande för mig att tänka på!

Jag önskar er Guds välsignelse och vi ses snart!
Emilia