På floden
Halv nio på morgonen, redan 34 grader i skuggan, med vattenflaskan i handen och hängmattan nerpackad, var vi påväg till en pir där vi skulle bli upphämtade av båten som skulle bli vårt hem under tre spännande dagar.
Besättningen från Ray of Hope och det amerikanska teamet från Colorado Springs välkomnade oss ombord. De hade redan varit ute i några dar och var glada över nya ansikten och lite förstärkning. Det var ett fint gäng som vi fick lära könna och arbeta med; många ungdomar som brann för Jesus och som gärna ville höra om missionslivet med UMU – och det älskar vi ju att prata om!
Vi besökte ett flertal byar och delade ut ett tjog matpaket (sponsrat av Barn i Nöd) till de som hade svårt att mätta sina barn. Vi spelade fotboll med ungdomar som hade det svårt med droger, lekte lekar, skojade, och visade kärlek för barnen. Vi delade vittnesbörd, sjöng lovsång på många språk, höll i Gudstjänster, och uppmuntrade och bad för pastorer som kämpar tålmodigt för sina församlingar och byar.
Speciellt en pastor förundrade mig. Långt ute i ingenstans, i en liten by som led svårt av vattennivån, där vi tvingades köra med fören på båten rakt in i dörröppningarna på husen, fanns en pastor som hade lämnat livet och lyxen i stan för att vara herde för denna lilla kyrka. Han sa, “inget kan ta mig härifrån eller stoppa mig från att visa Guds kärlek för dessa människor, för Jesu blod rinner nu i mina ådror”. Han hade dessutom förlorat sin 20-åriga son, hans fru var sjuk och gudstjänstdeltagarna hade minskat pga av förjderna av vattennivån. Han hade väntat och bett länge om hjälp och var så uppmuntrad av att vi kom. Efter gudstjänsten, när jag och mina vänner la händerna på honom och bad, satte han sig på knä och sträckte sina händer mot himlen. Vilken hjälte i Guds rike.
Att få prisa Gud i Amazonas, med en enad stämma sjunga “Helig Helig är Du”, i en översvämmad kyrkbyggnad på 20 kvadrat, med amerikaner, europeer och brasilianare – det påminde mig om att en dag ska människor från alla nationer och folkslag tillbe tillsammans! Guds närvaro var så stark.
Som bonus på resan fick vi se alligatorer i mörkret på natten och fiska piraya en tidig morgon innan frukost; tyvärr förlorade jag fisketävlingen mot min faster…
Nu väntar en dag av bön, vila och förberedelser inför nästa tur. Be gärna för oss, speciellt för Karin som fått feber.
Bless
Emanuel med team