Vår resa i Amazonas fortsätter…
Vår resa i Amazonas fortsätter…
UMUs barnhem/hjälpcenter i Manaus
Vi möttes av ett 50 tal barn denna morgon och vi hade lagt upp ett lyckat program. Vi hade några roliga lekar som verkligen gick hem, sen en portugisisk sång med rörelser som vi lärt oss, och därefter delade vi en historia från Jesu liv. I slutändan ställde sig barnen en ring och vi gick runt och la handen på deras huvud och bad för alla.
Ett av barnen kom till Emilia och sa ”mina föräldrar skiljde sig precis”. Hon satt länge i hennes knä och kramades. Vi fick även be för hjälpcentrets ldare; tårarna rann och hon blev väldigt glad och uppmuntrad.
Autazes
Efter en 5 timmars resa; med bil, sen båt, sen bil, sen båt och sen bil igen, kom vi fram till hjälpcentret ”Lyckliga Barn” i Autazes, som är ett nystartat projekt sen i oktober i fjol.
Barn i Nöd har inte byggt centret på egen hand, men står som stor sponsor för dess uppstart och sen januari får de kontinuerligt pengar av BIN för uppbyggandet av deras ”program”. Just nu kommer 80 barn tre ggr/v för skolhjälp och mat, samt tre kvällar/v kommer 120 barn och vuxna på möte/bibelkväll – ett imponerande arbete!
På insidan läste jag från en målning på väggen, Ords. 22:6 ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.” Det kändes av när vi kom. Riktigt underbara barn och ledare.
När ”showen” drog igång välkomnade de oss och sa ”We love you Karin”. Vi hade väldigt roligt och barnen uppskattade oss verkligen! Några av de yngre tonårstjejerna kom upp fnissande till mig. De hade lärt sig en ny mening: ”you are so beautiful”. Till och med jag fick bli uppmuntrad 🙂
Vi sjung och gjorde drama om den lame mannen som blev nerhissad från taket framför Jesus, och vi fick ju också glädjen att lämna över gåvor och teckningar från vår söndagsskola i HMK. Likaså matpaket till ett flertal familjer i närheten av centret. Efter några timmar började färden hemåt efter ännu en glädjerik dag.
Den kommande veckan
En lång resa var planerad för oss, ut till en ”onådd” indianstam, men på grund av viss sjukdom i vårt team kände vi inte frid över att åka, och speciellt inte att dela upp oss. Vi kände oss inte ’fit for fight’ för ett sådant uppdrag, men nya möjligheter kom direkt. Vi känner att vi tagit rätt beslut, och vi vet att Gud kan använda oss varsomhelst.
Planen är nu att åka runt med en lokal evangelist/missionär som heter Moisés. Han ska ta oss runt med båt på floden, till byar för att evangelisera. Därefter ska vi troligtvis slå oss samman igen med ett amerikanskt team, som är goda vänner till Gloria och Patrick (som vi bor hos).
Förändringar sker ständigt här, så om jag skriver nåt helt annat i nästa blogg så var inte förvånade. Flexibilitet och frimodighet är nycklar här. Man vet aldrig vad man ska förvänta sig eller planera inför… Likaså när man väl är ute på plats. Helt plötsligt slängs man upp där inför en förväntansfull publik, för att dela vittnesbörd eller försöka få till nåt som liknar på en predikan.
Så ”obrigado” (tack) till alla er som ber.
Bless
Emanuel med team
